Tjänster och stöd

Diagnostisering av en avvikelse kopplad till autismspektrumtillstånd

Diagnostiseringen av avvikelser kopplade till autismspektrumtillstånd har förändrats med tiden. Nuförtiden anses autism ligga på ett spektrum vars svårighetsgrad varierar. Prevalensen av autismspektrumtillstånd i befolkningen är cirka 1–1,2 % vilket är betydligt mera än tidigare. En del av avvikelserna kopplade till autismspektrumtillstånd diagnostiseras först vid början av skolgången när kraven angående sociala interaktioner ökar. Symtomen kan komma fram först senare, till exempel i övergångsskeden, som början på fortsatta studier eller stress angående självständigt boende.

Autismspektrumtillstånd måste även diagnostiseras hos unga och vuxna så att vägledning för ett självständigt liv, yrkesstudier och andra rehabiliteringsåtgärder kan planeras realistiskt och för att hindra utanförskap. Det lönar sig att påbörja stödåtgärderna redan då man börjar misstänka autismspektrumtillstånd. Efter mera noggranna utvärderingar och diagnos kan man börja inrikta rehabilitering och vägledning för omgivningen ännu mera noggrant och med hänsyn till de individuella behoven.

Hur kommer man in på undersökningar?

Om du misstänker att en ungdom har autismspektrumtillstånd lönar det sig att börja utreda saken genom skolhälsovården eller den offentliga hälsovården. En allmänläkare kan skriva en remiss till specialsjukvården där en flerdisciplinär arbetsgrupp gör undersökningar och utvärderar uppfyllandet av kriterierna under ledningen av en specialläkare. Även privata tjänsteleverantörer gör dessa undersökningar. Det lönar sig att ta reda på kostnaden och eventuell försäkringstäckning för dessa undersökningar på förhand.

Man kan förbereda sig inför läkarbesöket genom att fylla i screeningformuläret för autismspektrumtillstånd (ASSQ) och att skriva upp iakttagelser som ligger som grund för misstanken om autismspektrumtillstånd och hur dragen har kommit fram i olika åldrar.

Diagnostiseringen av autismspektrumtillstånd sker oftast i en multidisciplinär arbetsgrupp med hjälp av symtomlistor som används för screening och utvärdering, strukturerade intervjuer och observationsmätare. De viktigaste delområdena i fastställandet av diagnosen är kommunikation, sociala interaktioner och intressemål. När man fastställer diagnosen tar man hänsyn till personens hela utvecklingshistorik. För att få rätt sorts stöd och service är det nödvändigt att göra undersökningarna och få en diagnos om autismspektrumtillstånd.

Vilka känslor kan en diagnos väcka hos föräldrarna?

En ungdoms diagnos kan väcka både positiva och negativa känslor hos föräldrarna. Föräldrarna kan bli oroliga över att ungdomen får en stämpel, över hens framtid och möjligheter att studera och bo självständigt. Samtidigt kan diagnosen också vara en lättnad. I och med att diagnosen fastställs kan det ske betydande förändringar i en positiv riktning angående förväntningarna som inriktas på ungdomen, godkännande och förståelse för behovet av stöd. Med hjälp av undersökningarna blir det också möjligt att inrikta rehabiliterings- och stödåtgärder.

Det är kommunernas ansvar att ordna social- och hälsovårdstjänster

Man anhängiggör behovet för socialtjänster genom att ta kontakt med sin egen kommuns socialförvaltning. Personen med autismspektrumtillstånd själv, en anhörig eller till exempel en fackperson kan ta kontakt. Efter anhängiggörandet hos socialförvaltningen utförs en utvärdering om tjänstebehov där man kartlägger kundens livssituation och behov av stöd. Vid utförandet av utvärderingen av tjänstebehovet måste kunden få förklarat för sig sina rättigheter och förpliktelser avseende allmän och speciallagstiftning och olika alternativ för förverkligandet av tjänsterna.

Upprättandet av en kund- eller serviceplan är kommunens / välfärdsregionens ansvar. Tjänstebehovet plus en plan över hur tjänsterna och stödåtgärderna kommer att ordnas antecknas i planen. Kund- eller serviceplanen styr hur tjänsterna arrangeras. Planen ger socialvårdens kund och hens anhöriga möjligheten att delta i planeringen av stödet och att påverka på tjänsterna hen mottager. För att få ett tjänstespecifikt beslut krävs oftast en skriftlig ansökan, till exempel en ansökan om boendeservice.

Ansvaret för att upprätta en rehabiliteringsplan inom hälsovårdstjänsten ligger hos den behandlande läkaren. Rehabiliteringsplanen upprättas hos den offentliga hälsovårdens enhet tillsammans med personen som ska rehabiliteras och hens anhöriga. Det är vanligtvis en flerdisciplinär arbetsgrupp dit det kan tillhöra en psykolog och sysselsättningsterapeut eller annan medarbetare som deltar i upprättandet av rehabiliteringsplanen.

Rehabiliteringsplanen innehåller åtgärder som bedömts vara nödvändiga efter undersökningar, respons och diskussioner med personen som ska rehabiliteras. Som grund för planen ligger det rehabiliteringsbehovet som bedömts i samarbete med personen som rehabiliteras och det omhändertagande organet. Rehabiliteringsplanen upprättas alltid individuellt med hänsyn till den övergripande situationen. Rehabiliteringen arrangeras så att den ersätts antingen av den offentliga hälsovården, FPA eller försäkringsbolagen.

Det anpassade tjänstesystemet

Nedan beskrivs ett tjänstesystem som har utarbetats ur synvinkeln av en ungdom som inriktar sig på fortsatta studier och självständighet. Beskrivningen av tjänstesystemet är dock inte helt uttömmande utan dess avsikt är att vara en hjälp till att uppfatta vilka tjänster som finns. Läs mera om tjänsterna