FÖR FÖRÄLDRAR
Är du förälder till en ung inom autismspektrumet? Är den ungas självständighet eller fortsatta studier aktuellt? Behöver du medel för att stöda den unga, eller för ditt eget orkande?
På föräldrarnas sidor får du information om tjänster och stödformer samt sätt att stödja ditt eget orkande. Autisminformationen på de ungas sida hjälper dig att bättre förstå den unga. I materialbanken hittar du ytterligare material att läsa.
DEN UNGAS SJÄLVSTÄNDIGHET - TILLSAMMANS MOT DET NYA
Att bli självständig och frigöra sig från föräldrarna är ungdomens utvecklingsuppgift. Detta livsskede omfattar nya ansvar och skyldigheter, att acceptera sig själv och att planera den egna framtiden. Det är en stor livsförändring för hela familjen när den unga blir självständig och börjar gå mot vuxenlivet.
Föräldrarnas roll ändras när den unga blir självständig. Vikten av föräldraskapets och föräldrarnas sakkunnighet betonas i övergångsskeden för unga inom autismspektrumet. Denna tid kräver också mycket resurser av den ungas föräldrar. Oron om hur den unga ska klara sig i det begynnande vuxenlivet och oron om den ungas välbefinnande kan bli stor. Här har de professionella en viktig roll i att stöda föräldrarna och den unga, för att möjliggöra att den unga ska kunna bli självständig. Brist på utomstående stöd är utmattande för föräldrarna, och gör att det tar längre för den unga att bli självständig.
Familjernas färdigheter att ge stöd den unga när han eller hon blir självständig, och även uppfattningar om ett självständigt liv varierar, liksom även de ungas färdigheter för att bli självständiga och vara självständiga. Unga mognar i olika takt, och färdigheterna för att bli självständig når man individuellt.
För unga inom autismspektrumet är det ofta mer utmanande att bli självständig än för andra i deras ålder. Därför skulle det vara viktigt att börja planera den nya livssituationen och den kommande förändringen i god tid. I motsats till vad många tror kommer förändringen sannolikt att kännas mer konkret och efterlängtad om man har förberett sig för att bli självständig i god tid, och har talat om saken.
”Planering av framtiden är inte bara en diskussion, men en process som utvecklas.”
För en ung inom autismspektrumet kan det nya livsskedet vara överväldigande eftersom den ungas förmåga att förutse och förnimma det kommande, samt förmågan att forma en realistisk bild av framtiden är bristfällig. Den ungas självständighet ska planeras utifrån den ungas färdigheter, förmågor och önskemål.
Även om man förutsett och planerat väl, är övergångsskedet kopplat till faktorer som ökar den ungas belastning och som gör det svårare att anpassa sig till och hantera nya saker och situationer. I värsta fall kan den höjda stressnivån ha en negativ inverkan på funktionsförmågan och det mentala välbefinnandet.
För att övergångsskedena ska vara så smidiga som möjligt är det viktigt att bilda ett stödnätverk och att ha ett konsekvent samarbete mellan olika aktörer. Det är viktigt att uppmuntra den unga att berätta om sina önskemål och drömmar, samt att i samarbete stöda den unga inför det kommande.
”Uppmuntran och positiv respons kan i övergångsskeden även ge föräldrarna kraft”
Att så tydligt och konkret som möjligt gå igenom sakerna gör det ofta lättare för den unga att förestå orsakssamband. Detta ger också stöd för att hitta den ungas egen motivation. För att lära sig nya färdigheter är det viktigt att man är medveten om sina egna styrkor och förstår varför det är viktigt att lära sig färdigheten med tanke på det egna livet. Det är också viktigt att fästa uppmärksamhet vid vad även de minsta aktiviteterna i vardagen kan kräva.
Med upplevelser av framgång, och med ett förstärkt självförtroende är det lättare att ta till sig nya färdigheter och nya saker. I den nya livssituationen gör ett bra och fungerande stödnätverk det lättare att möta nya utmaningar och upprätthålla en känsla av trygghet.
”Vi gör tillsammans för den ungas bästa.”
Att bli självständig innebär att avstå från saker och att gå över till något nytt, och detta kan kännas svårare för unga inom autismspektrumet än för övriga ungar. Föräldrarna skulle kanske vilja skydda den unga från besvikelser, och den unga kanske i sin tur är rädd för att familjens stöd ska minska.
Hur som helst så behöver den unga föräldrarnas stöd, hjälp och uppmuntran för att bli självständig. När föräldrarna kartlägger den ungas möjligheter är det viktigt att de litar på den erfarenhet de har fått om den unga under årens lopp. Ett stödnätverk är nödvändigt för att den unga ska kunna frigöra sig från föräldrarna och bli självständig. Det är viktigt att föräldrarna stannar upp och funderar över hur föräldraskapet förändras, och över sin roll i och med att den unga växer upp.
Varje människa har rätt att bli självständig, och de förändringar som det för med sig skapar en möjlighet till något nytt. Ingen kan bli vuxen utan att stöta på hinder under resans gång. Att stöda den ungas väg till självständighet betyder inte att släta ut vägen, men snarare att identifiera och förbereda sig för sådana stötestenar och hinder som är sannolika och som man kan förutse.
- Vad är det du som förälder särskilt oroar dig för gällande den ungas självständighet och relaterade utmaningar?
- Har den unga ett stödnätverk?
- Får du vid behov stöd eller hjälp för ditt eget orkande eller för din vardag?
SÅ HÄR STÖDER DU DEN UNGA
- Gör saker som fungerar. Uppmuntra den unga! Om något tillvägagångssätt har fungerat tidigare, är det mycket möjligt att man via det hittar ett sätt att få något annat att fungera..
- Ha tålamod. Kom ihåg att unga inom autismspektrumet både socialt och emotionellt är relativt omogna jämfört med neurotypiska unga i deras ålder. Ofta är det bra att dra av några år från åldern för den unga inom autismspektrumet, och ställa kraven i proportion till detta.
- Förutse – strukturera – konkretisera. Unga inom autismspektrumet har nytta av struktur, de behöver tillräckligt med tid för aktiviteter som minskar stressnivån, och de behöver förutse förändringar. Bra hjälpmedel för detta är till exempel olika förteckningar över uppgifter, skriftliga regler, anteckningar, tabeller och kalendrar.
- Förenkla tidtabeller och rutiner, förtydliga miljön. Det är viktigt att beakta stressens betydelse, särskilt i puberteten. Faktorer relaterade till sinnena, och sensorisk överbelastning, har en betydande roll vid förhöjd stressnivå. Detta ökar i sin tur möjligheten för utmanande beteende.
- Ställ rimliga mål för dig själv och den unga. Glöm inte mildhet och medkänsla – också mot dig själv. Gläd dig över små framgångar. Vanligt är tillräckligt.
- Förtydliga kommunikationen. Vikten av kommunikation betonas i puberteten. Ibland kan det vara lättare för den unga att ta emot saker skriftligen. Och ibland kan det vara lättare för den unga att kommunicera via elektroniska medel, var kreativ! Det kan vara lättare för den unga att diskutera sida vid sida (på promenad, under en bilresa) än att prata ansikte mot ansikte.
- Håll dig så lugn som möjligt. Unga inom autismspektrumet har svårt att hantera både sina egna och andras starka känslor. Ibland är det bättre att lämna situationen och ge både dig själv och din unge tid att lugna ner sig.
- Välj dina strider. Att alla aktiviteter och all kommunikation är konsekvent och tydlig är viktigare än någonsin. Det är avgörande att fokusera på faktorer som är viktigare än den pågående situationen.
- Håll reglerna och förväntningarna på en realistisk nivå. Gör det klart vilka av dem som det är absolut nödvändiga att följa (t.ex. relaterade till hälsa och säkerhet). Det lönar sig att göra reglerna konkreta genom att skriva ner dem. Säkerställ att alla de vuxna som är en del av den ungas liv är av samma åsikt gällande reglerna.
- Låt den unga göra val själv i enlighet med möjligheterna. Det är värt att komma ihåg att det är belastande för personer inom autismspektrumet att göra val. Fråga den unga vad han eller hon tror att skulle kunna fungera. Sådant som den unga är särskilt intresserad av är en viktig kanal för motivation, nöje, avkoppling och avslappning.
- Ta tid för dig själv, när du kan. Det är viktigt både för ditt eget och den ungas välbefinnande. Egen tid säkerställer att dina inre resurser bättre räcker till för att stödja den unga så bra du kan.
- Tvivla inte på din förmåga som förälder. De svårigheter din unge möter beror på att han eller hon har färre färdigheter för att hantera sin vardag. Även om du var världens bästa förälder skulle den unga ändå möta svårigheter.
- Slösa inte tid på att känna dig skyldig eller grubbla över det förflutna. Det är viktigare att fokusera resurserna till att stöda den unga just nu.
-
- Gör ditt bästa.
- Be om ursäkt när sakerna inte går som du tänkt dig.
- Se till att den unga vet att du älskar honom eller henne.
-
